The testament to five sons
Printed page 96
PDF page 104 · Calmar, 1836
Page 96, passage p096-s001
the resolve to seek among fellow citizens to earn the rightful name and dignity, and to refrain from all pressing and pushing on the fortune-seeker's path.
den föresatsen, att ibland medborgare söka förtjena det rätta namnet och värdigheten samt att afstå ifrån allt trängande och skuffande på lycksökarebanan.
Page 96, passage p096-s002
‘Pray and work’ now became my motto.
”Bedja och arbeta” blef nu mitt valspråk.
Page 96, passage p096-s003
My stepchildren had now reached an age that required careful instruction corresponding to the name they bore, but my circumstances denied me the employment of a capable teacher, for which reason I personally undertook this duty, glad still to possess, preserved in my memory, at least a part of the knowledge acquired in my youth, with which I became useful to these innocent bereaved children whenever I could tear myself away from outward cares.
Mina stjufbarn voro nu komne i en ålder, som fordrade sorgfällig undervisning, svarande emot det namn de buro, men mina vilkor nekade mig anställa en skicklig lärare, hvarföre jag personligen åtog mig denna skyldighet, glad att ännu äga i minnet förvarade, åtminstone en del af mina i ungdomen förvärfvade kunskaper, med hvilka jag blef nyttig för desse frånfallne oskyldige, så ofta jag kunde slita mig från de yttre bekymren.
Page 96, passage p096-s004
In this solitude I spent nearly eight years, and had great satisfaction in the success I reaped, as well as in the love and devotion with which my so well-behaved stepchildren lightened, if they did not wholly lift, the burden from my shoulders.
I denna enslighet tillbragte jag nära åtta år, och hade stor tillfridsställelse uti den framgång jag skördade samt uti den kärlek och tillgifvenhet, hvarmed mina så välartade stjufbarn lättade, om icke helt och hållet aflyftade bördan från mina skuldror.
Page 96, passage p096-s005
But the time—that time, about whose distance the girl asked her mother—it came; for the second time I became happy at the side of a wife, and from this epoch I reckon a no
Men tiden — den der tiden, om hvilkens afstånd flickan frågade sin mor — den kom; jag blef för andra gången lycklig vid sidan af en maka, och från denna epok räknar jag ett icke