The testament to five sons
Printed page 9
PDF page 17 · Calmar, 1836
Page 9, passage p009-s001
completed starvation cure, a barley-grain porridge was half cooked, of which a large dish was set out that acted far more injuriously upon our stomachs than hunger itself.
gången svältkur, halfkokades en korngrynsgröt, hvaraf ett stort fat framsattes, som på våra magar verkade vida menligare än sjelfva hungern.
Page 9, passage p009-s002
This entertainment was always given in the evening, and I vividly recall how, once after such an evening meal, we were driven into our so-called nursery, where there was a narrow old-fashioned pull-out sofa with a lid.
Alltid gafs denna välfägnad om aftonen, och jag påminner mig lifligt, huru vi en gång efter ett dylikt aftonmål, blefvo drifna in i vår så kallade barnkammare, hvarest fanns en smal gammalmodig dragsoffa med lock.
Page 9, passage p009-s003
Whether this sofa constituted our constant bed for the night; whether there was bedding there and of what nature it was, I have forgotten.
Huruvida denna soffa utgjorde vårt beständiga nattläger; huruvida der voro sängkläder samt af hvilken beskaffenhet desamma voro, har jag förglömt.
Page 9, passage p009-s004
On the other hand, all the more deeply fixed in my memory is the occurrence that once, after consuming barley-grain porridge, all three of us, as naked as we had come into the world, were thrown down into this sofa, which was not pulled out, had no bedding, not a single straw, after which the lid was put on and weights upon it.
Deremot är i minnet desto djupare fästad den händelsen, att vi en gång, efter en njuten korngrynsgröt, blefvo alla tre, så nakna som vi kommit till verlden, nedkastade i denna soffa, som ej var utdragen, ej hade sängkläder, ej ett enda halmstrå, hvarefter locket pålades och tyngder derofvanuppå.
Page 9, passage p009-s005
This happened when my brother had reached nearly seven, I nearly six, and my sister nearly five years of age.
Detta timade då min bror uppnått nära sju, jag nära sex och min syster nära fem års ålder.
Page 9, passage p009-s006
We were forced to rest upon one another in order to fit into the narrow, unextended sofa.
Wi nödgades hvila på hvarandra för att kunna inrymmas i den smala och outdragna soffan.
Page 9, passage p009-s007
How many days and nights we remained there I cannot recall; but I am completely certain that we lay shut in for more than a day and night,
Huru många dagar och nätter vi der förblefvo, kan jag ej erinra mig; men jag är fullkomligt säker att vi lågo inneslutna mer än ett dygn,