The testament to five sons
Printed page 10
PDF page 18 · Calmar, 1836
Page 10, passage p010-s001
to which our howling entrails and an appearance dreadful to remember and improper to describe also plainly testified.
hvarom våra tjutande inelfvor och ett utseende, rysligt att minnas och opassande att beskrifva, dessutom påtagligen vittnade.
Page 10, passage p010-s002
It was certain that such treatment, if continued without interruption, would not fail of its appointed end; an invisible hand first loosened my brother’s bonds and took him away with it; how gladly he followed!—
Det var gifvet att en sådan behandling skulle under oafbruten fortsättning ej förfela sin bestämmelse; en osynlig hand lossade först min brors bojor och förde honom med sig; huru glad följde han icke? —
Page 10, passage p010-s003
I do not remember that he ever once complained of being ill, but I see him vividly, lying in my mother’s chamber on the floor upon some rags, covered with an old red blanket.
Jag minnes icke att han någon enda gång klagade sig sjuk, men jag ser honom lifligt, liggande i min mors kammare på golfvet på några trasor, höljd med ett gammalt rödt täcke.
Page 10, passage p010-s004
One afternoon I sat with him when my mother came in, stood weeping beside him, and said to me: ‘Go to your father; tell him that your brother is dead.’
En eftermiddag satt jag hos honom, då min mor kom in, ställde sig gråtande bredvid honom och sade till mig: ”Gå till din far, säg honom att din bror är död.”
Page 10, passage p010-s005
The tender father was taking his midday sleep; I awakened him with the message entrusted to me, he sprang up, gave me several blows, lay down, and fell asleep again.
Den hulde fadren sof middag; jag uppväckte honom med den mig uppdragna underrättelsen, han rusade upp, gaf mig några slag, lade sig och insomnade åter.
Page 10, passage p010-s006
After my brother had died, for a reason unknown to us, my sister and I more often stayed alone in the so-called nursery; in it was an iron stove; between the stove and the wall stood a low chest, beside which we took our place
Sedan min bror aflidit, vistades, af för oss okänd anledning, jag och min syster oftare ensamme i den såkallade barnkammaren; i denne var en jernugn; emellan ugnen och väggen stod en låg kista, vid hvilken vi togo plats