The testament to five sons
Printed page 45
PDF page 53 · Calmar, 1836
Page 45, passage p045-s001
the Secretary of State took several steps back and forth across the floor without saying a word, went into a chamber within the hall in which I was, came out to me, and declared: ‘From my own resources I shall add 100 riksdaler to the sum the King has allocated, and likewise promise to keep you surely in mind at the first vacancy for an ensign’s pay; what do you say to that?’
Stats-Sekreteraren några steg fram och åter på golfvet, utan att säga ett ord, gick in i en kammare inom den salen, i hvilken jag var och utkom till mig och yttrade sig: ”Af mina egna tillgångar ökar jag med 100 R:dr den summan Konungen disponerat, och lofvar tillika att hafva eder i säkert minne vid förstblifvande vacance till fendrikslön, hvad säger ni derom?”
Page 45, passage p045-s002
Now I believed I could reasonably conclude that the official concerned did not wish to be exposed before the King regarding the ensign’s vacancy that had passed me by, and since this gentleman was in a secure position to do both harm and good, and to keep what he promised, I resolved to put his otherwise so well-known and esteemed character to the test, accepted both sums, and took my leave.
Nu trodde jag mig kunna skäligen sluta att vederbörande ej ville vara hos Konungen yppad i afseende på den mig frångångne fendriks-vacancen, och som denne herre var uti en säker ställning att kunna göra både ondt och godt, samt att kunna hålla hvad han lofvade, så beslöt jag sätta dess i öfrigt så väl kända och estimerade karaktär på prof, emottog bägge summorna och rekommenderade mig.
Page 45, passage p045-s003
I hastened to be dressed in the new uniform and applied at a levee for permission to thank the King.
Jag skyndade mig att blifva klädd i den nya uniformen, samt anmälde å en lever att få tacka Konungen.
Page 45, passage p045-s004
On this occasion the King looked upon me very graciously, saying—probably to the Adjutant General standing beside him—‘that is a neat uniform,’ and at the same moment His Majesty extended his hand for me to kiss, which mark of grace I nevertheless could interpret in no other way than
Wid detta tillfälle såg Konungen ganska nådigt på mig, sägande — förmodligen till den bredvid stående General-Adjutanten — det är en snygg uniform, och i detsamma räckte Hans Maj:t mig handen att kyssa, hvilken nådbevisning jag likväl ej kunde annorledes upptaga, än