The testament to five sons

Printed page 41

PDF page 49 · Calmar, 1836

Page 41, passage p041-s001

English

the public could not have gathered around him with greater curiosity than my acquaintances did around me.

Svenska

skulle allmänheten ej hafva med mer nyfikenhet samlat sig omkring honom, än mina bekanta det gjorde omkring mig.

Page 41, passage p041-s002

English

Everyone who knew my name had learned by rumour of my success with the King; they congratulated me on becoming a great man, and even commended themselves to me already.

Svenska

Hvar och en som kände mitt namn hade genom ryktet underrättelse om min framgång hos Konungen; man lyckönskade mig att blifva en stor man, till och med, man rekommenderade sig redan hos mig.

Page 41, passage p041-s003

English

In the street I met a certain high-ranking official (Troman) to whom I was related, but who previously had raised his hat quite sparingly and cautiously when I had greeted him most humbly; he now came straight across the street, hurrying up to me to say: ‘welcome to the city; have you been here long? you know, surely, that we are relatives? I charge you, as a duty of conscience, to visit my house.’

Svenska

På gatan mötte mig en viss Troman, med hvilken jag var beslägtad, men hvilken tillförne ganska sparsamt och försigtigt lyftat på hatten, då jag ödmjukast hälsat; denne kom nu tvärt öfver gatan brådskande in på mig för att säga ett: ”välkommen till staden; har du varit här länge? du vet väl att vi äro slägtingar? Jag ålägger dig, såsom en samvetspligt, att du besöker mitt hus.”

Page 41, passage p041-s004

English

I bowed myself into the dust, thought, and remained silent; but all the flattering courtesies with which they heaped me to right and left could not restore the calm and cheerfulness I possessed before I had yet seen Gripsholm.

Svenska

Jag böjde mig i stoftet, tänkte och teg; men alla de smickrande artigheter, hvarmed man till höger och venster öfverhopade mig, kunde icke återställa det lugn och den munterhet, som jag egde, innan jag ännu sett Gripsholm.

Page 41, passage p041-s005

English

A strange presentiment of something adverse impending filled me and could not be dispelled in cheerful social circles; it belonged to the future alone to solve this problem, and she did so.

Svenska

En besynnerlig aning om något förestående vidrigt uppfyllde mig, utan att kunna förströs i glada sällskapskretsar; det tillhörde endast framtiden att upplösa detta problem, och hon gjorde det.