The testament to five sons
Printed page 37
PDF page 45 · Calmar, 1836
Page 37, passage p037-s001
travellers from afar, who had not seen the latest newspapers; and at the very moment I was presented, I handed forward a short petition, which the King graciously received, but did not open.
väga resande, som icke sett de nyaste avisorna; och i detsamma jag föreställdes, lemnade jag fram en kort suplik, hvilken Konungen emottog nådigt, men icke öppnade.
Page 37, passage p037-s002
Now the King walked about and spoke with many people.
Nu gick Konungen omkring och talade med många.
Page 37, passage p037-s003
Crown Prince Gustaf Adolf sat on the floor upon a green silk cushion trimmed with gold fringe, amusing himself by rolling a small disk toward whichever member of the attending personnel he pleased, and the one at whom the disk stopped was to roll it gently back to the Prince.
Kronprinsen Gustaf Adolf satt på golfvet på en grön, med guldfransar beklädd sidenkudde, förlustade sig med att rulla en liten trissa, till hvilken af den uppvaktande personalen, som han behagade, och den, hos hvilken trissan stannade, borde sakta rulla henne åter till Prinsen.
Page 37, passage p037-s004
Everyone observed this duty, with the exception of an old, unusually corpulent, high official, at whose feet the disk happened to stop; he bowed and made his excuse.
Alla iakttogo denna skyldighet, med undantag af en gammal, ovanligt korpulent, hög embetsman, vid hvars fötter trissan händelsevis stannade; denne bugade sig och gjorde sin ursäkt.
Page 37, passage p037-s005
I was very near, but somewhat behind him, and had the boldness to take hold of the disk and, in all submission, roll it to the Prince.
Helt nära, men något bakom honom, befann jag mig och hade den djerfheten att fatta i trissan samt att i all underdånighet rulla henne till Prinsen.
Page 37, passage p037-s006
The King, who noticed this at once, uttered a loud ha-ha-ha, and everyone expressed laughter at my great foolhardiness.
Konungen, som genast märkte detta, uppgaf ett högtljudande ha-ha-ha, och man yttrade allmänt löje åt min stora dumdristighet.
Page 37, passage p037-s007
This took place in the month of February 1780.
Detta tilldrog sig i Februari månad 1780.
Page 37, passage p037-s008
The levee was over; I found myself among
Levern var slutad, jag befann mig bland