The testament to five sons
Printed page 30
PDF page 38 · Calmar, 1836
Page 30, passage p030-s001
and braced close to the wind; no one could say where we were, but at a distance of less than 150 ells we had a large rock upon which three towers had been erected.
och brassas bi de vind; ingen kunde upplysa hvar vi befunno oss, men på mindre än 150 alnars afstånd hade vi en stor klippa, på hvilken voro uppsatte trenne torn.
Page 30, passage p030-s002
The captain was at a loss and dismayed, the mate half-drunk, yet he retained his customary presence of mind.
Kapitenen var rådlös och försagd, styrmannen halffull, men bibehöll dock sin vanliga rådighet.
Page 30, passage p030-s003
He flew like a bird down into the cabin, came up with a large book that he called the Dutch Sea-Mirror, and after thoroughly rubbing the sleep from his eyes, he cried out, extremely pleased: “Ha! this rock is the Kisskassers; we must alter course and seek our way through the breakers to gain sight of Guernsey and then follow that land, and so we shall come out into the proper waters,”
Han flög som fogeln ner i hyttan, uppkom med en stor bok som han kallade Holländska sjöspegeln, och sedan han väl gnuggat sömnen från ögonen, ropade han ytterst förnöjd: ”Ha! detta berg är Kisskasserna; vi måste ändra kurs och söka oss genom bränningarna för att få sigte af Guernesey och sedan följa det landet, så komma vi ut i rätta farvattnet,”
Page 30, passage p030-s004
Now two men went up onto the main topsail yard as lookouts, continually giving warning by cries of breakers to leeward, breakers to windward, and according to these cries the captain handled the helm, whereupon within a few minutes Guernsey appeared clearly and the course was set according to the mate's advice.
Nu uppgingo två man på stormärsrån såsom utkik, hvilka oupphörligen varskodde genom utrop, bränning i lä, bränning i lovart, och efter dessa rop förde Kapitenen rodret, då inom några minuter Guernesey redigt visade sig, och kursen ställdes enligt styrmannens råd.
Page 30, passage p030-s005
Everything ended so unexpectedly happily that the ship struck lightly only once, without being damaged.
Allt aflopp så oväntadt lyckligt, att skeppet blott en enda gång lindrigt stötte utan att skadas.
Page 30, passage p030-s006
The air cleared at sunset, the storm abated somewhat without the wind veering adversely, and before darkness had had time to hide the land from us, the course in the proper
Luften klarnade vid solens nedgång, stormen lade sig något, utan att vinden skralade, och innan mörkret hunnit gömma landet för oss, var kursen i rätta