The testament to five sons
Printed page 139
PDF page 147 · Calmar, 1836
Page 139, passage p139-s001
lose, but at least something to hope for, I ought once more to visit Stockholm and fall down before the untiring, humanity-loving, and beneficent King.
förlora, men åtminstone något att hoppas, så borde jag ännu en gång besöka Stockholm, samt nedfalla för den outtröttlige, den menniskoälskande och välgörande Konungen.
Page 139, passage p139-s002
It became quite easy for me to find an opportunity for passage by sea, and after a journey of some days I landed in the capital, where my first concern was to have translated into the French language both the petition drawn up by me and all the enclosures that could give it due force.
Det blef för mig ganska lätt att uppsöka en sjölägenhet, och efter några dagars resa landsteg jag i hufvudstaden, hvarest min första omsorg blef att låta på franska språket öfversätta så väl den af mig uppsatta böneskriften, som alla de bilagor, hvilka kunde gifva densamma behörig styrka.
Page 139, passage p139-s003
But though I was fortunate enough in this respect to obtain what I desired, there still remained the great question to answer: how and when shall I be able personally to deliver these documents to the King, when I cannot possibly expect to obtain an audience?
Men om jag var nog lycklig att i detta afseende vinna hvad jag önskade, återstod dock att besvara den stora frågan: huru och när skall jag kunna åt Konungen personligen öfverlemna desse handlingar, då jag omöjligen kan vänta mig att erhålla audiens?
Page 139, passage p139-s004
Several weeks passed away, but everything was still undone, and I became convinced that no other opportunity would be given me than when the King went out in a carriage.
Flere veckor försvunno, men allt var ännu ogjordt, och jag öfvertygades att för mig skulle ej gifvas någon annan lägenhet, än då Konungen promenerade i vagn.
Page 139, passage p139-s005
One day I was reliably informed that the King intended to dine at Rosendal, for which reason I walked out toward Djurgården in very good time and stationed myself on the road along which the King was to pass. He
En dag blef jag med säkerhet underrättad, att Konungen ämnade intaga middag på Rosendal, hvarföre jag i ganska god tid vandrade ut åt djurgården och uppehöll mig på den vägen, som Konungen skulle passera. Han