The testament to five sons
Printed page 132
PDF page 140 · Calmar, 1836
Page 132, passage p132-s001
but without money and without credit I soon had to abandon my intention, and by now I had already experienced in manifold ways the effect of the proud manner of writing in the petition submitted to the King, whereby the Monarch’s hand was this time prevented from extending to me assistance which I so greatly needed in order to settle at my lodgings and carry out my journey home.
men utan penningar och utan kredit, måste jag snart afstå från min föresats, och redan hade jag nu på flerfaldigt sätt rönt verkningen af det stolta skrifsättet i den till Konungen inlemnade böneskriften, hvarigenom Monarkens hand denna gången hindrades från att räcka mig ett understöd, som jag så väl behöft för att liqvidera i mitt qvarter samt verkställa min hemresa.
Page 132, passage p132-s002
Only with incredible difficulty could I procure money for this need, and I hurried aboard a small sailing vessel that carried me home.
Endast med otrolig möda kunde jag anskaffa penningar till detta behof, och jag skyndade om bord på en skuta, som förde mig till hemorten.
Page 132, passage p132-s003
Health, flattering promises, and an emptied purse were all that I brought to a wife who received me gladly and who in her usual persuasive manner encouraged me not to falter in hope.
Helsan, smickrande löften, och en tömd penningepung, var allt hvad jag medförde till en maka, som glad emottog mig och som på vanligt öfvertalande vis uppmuntrade mig att ej svigta i hoppet.
Page 132, passage p132-s004
Weeks and months flowed by, letter after letter was sent, which were seldom answered, and if it ever happened that I was fortunate enough to open a letter from a so-called patron, it contained only civilities, which nevertheless left me in the most complete uncertainty as to whether I could ever hope to receive the promised placement
Weckor och månader framflöto, bref på bref afsändes, hvilka sällan besvarades, och om det någon gång hände, att jag var lycklig få öppna ett bref från en så kallad gynnare, innehöll detsamma blott artigheter, som dock lemnade mig i den fullkomligaste ovisshet, huruvida jag någonsin kunde hoppas få emottaga den utlofvade placeringen