The testament to five sons

Printed page 128

PDF page 136 · Calmar, 1836

Page 128, passage p128-s001

English

gettable names and pledges of a certain sum annually, for as long as my son remained at the School or Gymnasium, whereby I gathered an annual resource amounting to 120 riksdaler banco, certainly a great testimony of generosity and munificence, but an insufficient sum for supplying the most necessary wants.

Svenska

gätliga namn och utfästelse å viss summa årligen, så länge min son uppehöll sig vid Skolan eller Gymnasium, hvarigenom jag samlade en årlig tillgång, stor 120 R:dr B:ko, visserligen ett stort vedermäle af ädelmod och frikostighet, men en otillräcklig summa för de nödvändigaste behofvens fyllande.

Page 128, passage p128-s002

English

This deficiency was remedied, however, in such a way that some of the best households in the town joined together to give my son certain so-called meal-days, and the subscribed fund now became fully adequate to the anticipated need.

Svenska

Denna brist blef dock afhjelpt sålunda, att några af stadens bästa hus förenade sig att lemna min son vissa så kallade matdagar, och numera blef den tecknade fonden fullkomligt svarande emot det påräknade behofvet.

Page 128, passage p128-s003

English

Thus all our sons were dispersed happily and not without some prospects for the future.

Svenska

Lyckligt och ej utan någorlunda utsigter för framtiden voro således alla våra söner utspridde.

Page 128, passage p128-s004

English

It now depended only upon themselves diligently to work on the structure for which a firm foundation had been laid, and, under the care of Providence, they have fortunately disappointed neither themselves nor their Parents’ hope and dearest wish.

Svenska

Det berodde nu endast af dem sjelfve att flitigt arbeta på den byggnad, till hvilken en fast grundval blifvit lagd, och de hafva, under Försynens vård, till all lycka ej svikit hvarken sig sjelfve, eller sina Föräldrars hopp och käraste önskan.

Page 128, passage p128-s005

English

How incomparably glad would I not have been if my own condition also, which worsened daily, had received at least the improvement that I, even if with the utmost sweat and toil, yet with definite resources could have

Svenska

Huru ojemförligt glad skulle jag icke varit, om äfven min egen belägenhet, som dagligen försämrades, hade erhållit åtminstone den förbättring, att jag, om än med yttersta svett och möda, dock med bestämda tillgångar kunnat