The testament to five sons
Printed page 68
PDF page 76 · Calmar, 1836
Page 68, passage p068-s001
the money, I was immediately taken to another prison, where there was already a prisoner who neither spoke nor answered, but only now and then heaved very deep sighs.
mig penningarna, blef jag genast förd i ett annat fängelse, hvarest tillförne var en fånge, som hvarken talade eller svarade, blott då och då drog ganska djupa suckar.
Page 68, passage p068-s002
Here I lost courage; I saw before me nothing but the branding-iron and the plantations, as the punishment for one who attacks and strikes the fire watch.
Här förlorade jag modet; jag såg för mig ej annat än brännmärket och plantagerna, såsom straffet för den som öfverfaller och slår brandvakten.
Page 68, passage p068-s003
I began to become delirious and sank into a stupor that gave rest for the night.
Jag började vurma och nedsjönk i en dvala, som gaf ro för natten.
Page 68, passage p068-s004
At 8 in the morning the turnkey was heard rattling the large bunch of keys, and I thought I would see yet another unhappy creature dragged in. The prison was unlocked, the door opened, and—whom did I see? There my friend entered and announced my release.
Om morgonen kl. 8 hördes vaktmästaren skramla med den stora nyckelknippan, och jag trodde mig få se ännu en olycklig varelse insläpas. Fängelset upplästes, dörren öppnades, och — hvem såg jag? Der insteg min vän, och förkunnade min befrielse.
Page 68, passage p068-s005
His illness had so increased when he saw my last money taken out that only with great effort could he gradually make his way forward, and when he learned that I had been taken away to a stricter prison, he gave himself no rest until he had sought out the official belonging to the police who had imposed the fine on me, and who now, at 7 o'clock, held out the Dutch hand with the same smirk upon his mouth as if the time had been 6, or the hour appointed by him.
Hans illamående hade så tilltagit när han såg mina sista penningar uttagas, att han med stor möda småningom kunde jemka sig fram, och då han förnam att jag blifvit afförd i strängare fängelse, gaf han sig ingen ro förr, än han uppsökt den polisen tillhörande embetsmannen, som ålagt mig böterna, och som nu, kl. 7, framräckte den Holländska handen under lika mysande på munnen, som hade kl. varit 6, eller den af honom bestämda timmen.
Page 68, passage p068-s006
All my plans were now cut off, my
Alla mina planer voro nu couperade, mina