The testament to five sons
Printed page 15
PDF page 23 · Calmar, 1836
Page 15, passage p015-s001
blame was surely not mine.
den var ju ej min.
Page 15, passage p015-s002
Such a condition could cast no shadow either upon me or upon my mother, so well known for tender care of children and domestic order; rather it was her husband transformed into a tiger who now alone arranged everything, directed everything, kept the closest watch over everything, carried out everything, and laughed at everything.
Icke kunde ett slikt förhållande kasta skugga hvarken på mig eller min för öm barnomvårdnad och huslig ordning så väl kända mor, utan var det hennes i tiger förvandlade man, som nu allena anordnade allt, styrde allt, hade nogaste uppseende öfver allt, verkställde allt och log åt allt.
Page 15, passage p015-s003
The old maid’s sympathy in my cruel fate could not escape the tyrant’s ever-alert attention.
Den gamla jungfruns deltagande i mitt grymma öde, kunde icke undgå tyrannens alltid spända uppmärksamhet.
Page 15, passage p015-s004
She was forced to leave the house.
Hon nödgades lemna huset.
Page 15, passage p015-s005
Now there was no secret way to the kitchen, no hand that passed me the piece of bread through the half-open kitchen door, and no longer any pitying sound.
Nu gafs ingen smygväg till köket, ingen hand, som räckte mig brödbiten genom den halföppnade köksdörren och ej mera något ömkande ljud.
Page 15, passage p015-s006
How should I be able to retain my so long tested steadfastness of soul and physical strength?
Huru skulle jag kunna bibehålla min så länge pröfvade själsståndaktighet och physiska styrka?
Page 15, passage p015-s007
My powers declined; already I thought myself bound to the altar and the knife raised above my head, when at that very moment Providence drew near.
Mina krafter aftogo; redan tyckte jag mig bunden vid altaret och knifven lyftad öfver mitt hufvud, då i detsamma Försynen närmade sig.
Page 15, passage p015-s008
One Sunday at midday I was charged with watching my half-brother, who stood upon a chair by the window in the father’s chamber, from which one had an unobstructed view into the open.
En Söndag vid middagstiden var mig ålagdt efterse min halfbror, hvilken stod på en stol vid fönstret i fadrens kammare, derifrån man hade fri utsigt åt rymden.
Page 15, passage p015-s009
Several mouldy pieces of bread were put out for me.
Några mögliga brödbitar lades till mig.
Page 15, passage p015-s010
While I with
Under det jag med